"Tourettes syndrom" har fått sitt namn av den person som först beskrev och definierade diagnosen. Dr. Gilles de la Tourette (18-55-1904) var neurolog verksam i Frankrike. Tourettes syndrom är en s.k. NPF-diagnos (Neuropsykiatriskt funktionshinder) vilket placerar sjukdomen i samma familj som exempelvis ADHD och autism. Med NPF menas psykiatriska sjukdomar som har genetiska orsaker eller är resultatet av hjärnskador som uppstått innan födseln. Syndromet är inte särskilt vanligt i Sverige men det finns säkert ett visst mörkertal.
Tourettes syndrom förknippas oftast med ofrivilliga rörelser s.k. "tics". Det kan röra sig om allt från små, nästan omärkliga ryckningar till iögonfallande grimaser och stora svårigheter att kontrollera kroppen. Det förekommer också att den drabbade kan ge ifrån sig ljud t.ex. stönande och skällningar eller märkliga utrop. Utöver de fysiska symtomen förekommer också hyperaktivitet, dålig impulskontroll och tvångstankar. Symtomen kan ta sig olika uttryck samt gå upp och ner. Det är inte ovanligt att en patient upplever perioder som är helt symtomfria för att sedan vända till det motsatta och få mycket starka symtom.
I första hand antas orsakerna vara ärftliga. Det finns också tecken på att någon form av hjärnskada hos fostret kan ligga bakom problemen. Den fulla bilden av vad som orsakar Tourettes syndrom är dock oklar och nya rön är att vänta.
Forskningen inom området är i full gång och nya behandlingsmetoder är att vänta. Bl.a. bedrivs forskning kring en metod som går ut på magnetisk stimulering av hjärnan. Det pågår också projekt med storskalig kartläggning av patienters DNA-profiler. Tanken är att finna nyckeln till sjukdomens ärftlighet är därigenom kunna utveckla nya behandlingsmetoder. Förnärvarande används medicinsk behandling i kombination med kognitiv beteende terapi. Metoderna fungerar i varierande grad för olika personer. Läsa vidare om Behandling av tourettes syndrom.
Tourettes syndrom uppstår vanligen i tidig ålder. Pojkar är överrepresenterade och symtomen är som värst under tonåren. Det kan säkert ha en del fysiologiska orsaker i samband med puberteten men kan också ha psykologiska förklaringar. Många blir bättre på att hantera sina besvär senare i livet. Mognad, erfarenhet och förmåga att anpassa sig till sin sjukdom är viktiga faktorer. Det unga barnet saknar dessa faktorer vilket gör problemen särskilt påfallande. Många barn och tonåringar kan hamna i utanförskap p.g.a. sin sjukdom. Det är svårt nog att vara ung och försöka finna sin plats i livet. En sjukdom som Tourettes gör det säkert inte enklare. Framförallt inte då Tourettses syndrom kan vara ett hinder under skolgången med försämrad koncentration och svårt att sitta still på en stol i ett klassrum. Läs vidare på avsnittet "Tourettes syndrom hos barn".
Symtomen skiljer sig inte mellan vuxna och barn i sak. Däremot kan den vuxne vara bättre rustad att hantera och dölja sin sjukdom. Tourettes syndrom är ofta förknippat med sociala svårigheter. Detta är särskilt påträngande för exempelvis en tonåring som kan bli helt stigmatiserad av sjukdomen. Många vuxna patienter lär sig, med åren, olika strategier att bättre hantera sitt tillstånd. Därför behöver de sociala problemen inte bli lika handikappande. Mer om Tourettes syndrom hos vuxna.